Kvällning

Är ensam, jag känner det nu igen, det är antagligen helt naturligt att känna på detta sätt. Första gången jag lämnar boet, det trygga lilla skellefteå. Allt är så nytt är, varje hörn bjuder på något nytt, allt händer och du hinner inte med. Detta var förändringen jag verkligen behövde, men känner mig så ensam. Jag vill inte bo ensam. Jag har inte alltid någon där, jag vill ha någon där. Kokar ägg nu för att jag måste göra något, vill kunna njuta av stunden, men det går såklart inte.

Här är några bilder, den stora tavlan är snodd, skall riva sönder och måla över den osv.